regn på rutan
Sitter inne under snedtaket och lyssnar till underbara Sofia Karlsson. Jag längtar till sommarsverige och till den, förhoppningsvis, fantastiska sommar som ligger framför mig. Med lägenhet och förhoppningsvid jobb i Uppsala. Jag längtar bakåt i tiden och sörjer lite allt jag inte fått uppleva. Ja, jag är en sann 1900-talsromantiker och var därför lycklig när jag i fredags fick dansa till klockan halv fem till fina 90talshits på Jazzhouse.
Jag vill cykla på gamla grusvägar med klänningstyg svepande mot benen. Vägen kantas av grönska och åkrar och det enda som hörs är cykeldäcken mot gruset. Musiken säger åt mig att trampa med sån kraft att det susar i bröstet, sådär så man känner sig fri och oövervinnerlig. Fort ska det gå och sen ska jag sätta mig på sadeln och njuta av farten.
Regniga dagar vill jag ligga i soffan och titta på vattendropparna som letar sig nedåt på fönsterrutan. En kopp te står på bordet och jag har all tid i världen. Musiken snurrar på. Regn är vackert. Tid är vackert. Sen ska jag springa ut och ta ett varv på gräsmattan med bara fötter mot blött gräs. Kanske halkar jag omkull och snurrar några varv i gräset och känner mig sådär levande. Sådär så man bara vill springa, cykla, snurra, rulla.
Sånt får hon mig att vilja göra, Sofia.
Kommentarer
Trackback
