kreak

Nu har jag äntligen kommit på mitt lösenord! Eller rättare sagt, kommit på vilken mail jag använder här. Dumt. Mycket dumt. Ligger på en madrass på det golv som en gång var basen till någonting som jag kallade mitt rum. Numera vet jag inte riktigt vad jag ska kalla det. Sedan jag flyttade har rummet fyllts med diverse instrument, ett stort skrivbord med dator och tillbehör. Under skrivbordet har det knölats in en dator till, samt dennas bildskärm. En TV, ett högtalarsystem a la speciale som inte går att utnyttjas av någon annan än min bror och hans superljudkort, en tv samt en träningscykel. Min familj, främst min mor berstämde sig nämligen för att bli nyttiga och träna, nu när de hade plats för en cykel. Den hamnade ganska snabbt här inne och agerar nu klädstapel åt stackars lilla mig som inte har någonstans att göra av någonting alls. Det är, kort sagt, en jävla röra.

Ena dagen heter det "Det är klart du har ett rum här, du kan bo här också om du vill" nästa dag har ännu fler saker knölats in i det trånga utrymmet och någon svettig tonåring ligger och sover ruset av sig i mina lakan. Stopp! Inga spyende sjuttonåringar i min säng! Även om det bara består av en madrass på golvet så var gränsen nådd. Det kan inte längre benämnas som allmän plats. Lillebrors vänner får hitta andra rum att crasha i. Punkt slut.

Så nu ligger jag mitt i röran. Och önskar att all skit kunde försvinna. Det var ju faktiskt rätt mysigt förut.