Den man är
Ibland funderar jag. vem är jag? Och hur uppfattas jag av människor a, som jag känner och b, som jag inte känner? Jag tillhör dem som tror att om folk inte verkar vara så sugna på att lära känna mig, så är det någonting hos mig som de inte gillar. Och så tänker jag. Sånahär tankar får mig att tvivla på att folk kan uppskatta mig. att någonting är fel hos mig. Fast i sådana fall så måste det ju vara nåt fel på mina vänner som gillar mig. Gud va man kan snurra in sig i saker.
Jag, liksom många andra, saknar den person som man var som liten. Den orädda, den som utgick från att människor tyckte om en, inte tvärt om. Jag gillar de flesta människor. Kanske inte allt hos dem, men jag är alltid intresserad av att lära känna nya människor som jag träffar. Om de inte beter sig som seriemördare eller någonting liknande. Men människor som förefaller normala vill jag gärna lära känna. Jag anser att man aldrig kan ha för många vänner. Då borde ju detta gälla hos andra människor också. Liksom vara en vanlig grundinställning. Därför förvirrar det mig när folk visar en tydlig brist av intresse att lära känna mig eller andra. Jag förstår inte. Men då kanske man ska tänka som grundjag tänkte och då anta att det är någonting fel med denna persons grundinställning. Eller så har helt enkelt personen i fråga så många vänner att den faktiskt inte har plats med fler. Synd för den isåfall.
I syfte att bli en lyckligare människa, samt en människa som jag själv tycker mer om ska jag hädan efter fråga lillfia om jag undrar någonting. Hon hade ju så himla bra svar på allt. Och hon var en jävligt glad skit. Jag vill inte ärva vuxnas osäkerhet och tvivel. Jag vill tro på mig själv och därigenom säkert också vara intressantare för andra. Som en trevlig bieffekt. För människor som vet vad de vill och står på sig, de blir ofta intressanta. Slut med frågor om allt och alla hela tiden. Slut på att fundera högt över oviktiga småbeslut. Jag kan bestämma själv! Jag ska bestämma själv! Och jag gör det jävligt bra!
Skrivtristess
Tror mitt behov av att skriva är mycket mindre när saker är roligt och jag har det bra. Nu när jag har flyttat trivs jag mycket bättre. Jag som tyckte att jag hade det bra förut. Men våren och nytt rum, nya roomisar och nytt område har gjort mycket för mitt välbefinnande. Detta i kombination med fler, nya vänner och ett spårvagnskort som möjliggör sociala kvällar. Jag har haft fullt upp med sociala tillställningar och trevligheter sedan jag flyttade hit. Jag bor i ett WG högst upp i ett hus. Därav mina takfönster. Och jag har fått snedtak. Därunder ligger jag varje kväll och känner mig liksom omhändertagen. Det är fint, det.
Nu har jag 2 större arbeten att skriva. Ett i litteratur och ett som är så dumt att jag nästan får huvudvärk. Det handlar om tyskars syn på sverige och det svenska välfärdssamhället, men egentligen skriver vi det bara för att vår professor ska få tillgång till våra frågefolmulär som han vill bevisa sina egna teser med. Så allt vi gör är i onödan. Dessutom är materialet vi fått förskräckande dåligt. Dåligt formulerade frågor som bara ska stötta hans teorier och som är helt omöjliga att ta reda på hur det egentligen ligger till med. Kul liv. 15-18 sidor förväntar han sig att kalaset ska uppta. På tyska. Som sagt, kul liv jag har framför mig. Och vips så kom skrivlusten tillbaka!
regn på rutan
Sitter inne under snedtaket och lyssnar till underbara Sofia Karlsson. Jag längtar till sommarsverige och till den, förhoppningsvis, fantastiska sommar som ligger framför mig. Med lägenhet och förhoppningsvid jobb i Uppsala. Jag längtar bakåt i tiden och sörjer lite allt jag inte fått uppleva. Ja, jag är en sann 1900-talsromantiker och var därför lycklig när jag i fredags fick dansa till klockan halv fem till fina 90talshits på Jazzhouse.
Jag vill cykla på gamla grusvägar med klänningstyg svepande mot benen. Vägen kantas av grönska och åkrar och det enda som hörs är cykeldäcken mot gruset. Musiken säger åt mig att trampa med sån kraft att det susar i bröstet, sådär så man känner sig fri och oövervinnerlig. Fort ska det gå och sen ska jag sätta mig på sadeln och njuta av farten.
Regniga dagar vill jag ligga i soffan och titta på vattendropparna som letar sig nedåt på fönsterrutan. En kopp te står på bordet och jag har all tid i världen. Musiken snurrar på. Regn är vackert. Tid är vackert. Sen ska jag springa ut och ta ett varv på gräsmattan med bara fötter mot blött gräs. Kanske halkar jag omkull och snurrar några varv i gräset och känner mig sådär levande. Sådär så man bara vill springa, cykla, snurra, rulla.
Sånt får hon mig att vilja göra, Sofia.
söndagstanke
Här i Tyskland har jag en himla massa tid. Ingen massa mat att laga, inget hem att pyssla med, ingen sambo att ta hänsyn till, inte heller någon sambo att umgås och slösa bort timmar med. Jag har inte heller särskilt mycket betungande skoluppgifter att ta itu med. De jag har skjuter jag på i det oändliga och spenderar istället en massa tid framför serier och skype. Så, egentligen borde jag ta detta fina tidstillfälle i akt och använda det till självstudier. Eller till vara-ute-i-god-tid-studier. Jag har faktiskt varit lite duktig och börjat. Rubriker har det blivit och därefter har cirka 15 ord följt innan intresset svalnat och koncentrationen brutits. För det är svårt att skriva om någonting som man inte riktigt vet hur det ska bli. Dessvärre brukar man ju inte heller ha så mycket mer koll när det kniper, men det fattar man ju aldrig såhär i förväg. Nästa vecka ska bli superproduktiv. Det har jag bestämt. Här ska skrivas projekt och filosofi. Böcker ska läsas och nya ord sak läras in. Nu när det finns på pränt får jag fasiken se till att det också blir så. Jag är ju faktiskt här för att bli grym! Tiden som blir över ska spenderas utomhus tillsammans med diverse umgänge. Min bleka, finniga hy ska brännas jämn av solen och mina ådror ska återigen döljas av en hälsosam solbränna. Nu startar mitt nya liv!
.
Igen.
Allt är roligare än syntax
En bild säger mer än 1000 ord. Denna bild säger nog mest att jag inte orkade tömma min kamera eller ta en bild som på något sätt kan representera mig dag. Men, för att få lite tyngd bakom den, kan vi ju döpa den till "Jag i Freiburg". Lika ljust och soligt som getingen har det, lika soligt och fint har jag haft det idag.
'
Ikväll är det pluggkväll. Eller, jag sitter med böckerna uppslagna framför mig, än så länge stämmer de in med kriterierna för pluggkväll. Men sen går det snabbt utför. Jag har liksom ingen motivation eller ork att götta ner mig i dem. Det finns ju så mycket annat. Just nu fylls mitt huvud av tanken på att luta av och klä ett par stolar som min kära mor vill avvara till mig. Detta om vi får en lägenhet, så klart. Men nu liksom vägrar jag att tro att vi inte skulle få en i höst. Det måste vi, helt enkelt. Det har vi förtjänat! Om inte med karma, så med våra 3 år i kön. Så helt plötsligt har mit hjärna börjat forma vårt hem. När karl kommer hit ska vi kolla på fägglada kaffekoppar. Fast det har vi redan för många av. Nackdelen med att vara 2 egna hushåll som bor ihop. Vi har full uppsättning båda två. Jag får väl lov att tappa ett par av hans kartonger i flytten!
!
Och oj va mycket utropstecken det blev där. Vad är fel på en vanlig, hederlig punkt liksom?
Semeldagen...
.. och ingen semla i syne! Inte ens på ikea. Tusan, jag som hade hoppats. Nåja, jag fick iallafall en kaffe i den härliga solen idag. Både halsduk och jacka åkte av. Inte illa! Ryktet säger att det på fredag kommer bli 10 grader. Tänk om det är våren som kommer? Hej Framtidstro! Tänk att du alltid letar dig fram samtidigt som vårsolen!
Ensamhet
Det har nu gått över fem veckor sedan jag fick en kram. Fem veckor sedan någon höll om mig. Tiden har gått snabbt, men samtidigt varat en evighet. När jag åkte hade det precis snöat. Väskan, innehållande hela mitt liv för 5 månader framöver, gjorde spår i marken när jag drog den efter mig. Jäklar va tung den var! Kvar på trappen stod min lilla sambo och tittade efter mig. Fem veckor.
'
Jag har väldigt roligt här. Jag dricker öl, fikar, går ut och dansar, ser på bio. Jag gör saker som jag inte alls brukar göra hemma. Här är det billigare. Och här har jag inget annat för mig. Jag lägger pengar på mig själv istället för på prylar eller tågbiljetter. Och det är roligt. Men ensamheten märker jag av varje dag. Kvällarna blir väldigt långa. Det är så konstigt att det känns så tomt, eftersom jag har levt större delen utav mitt liv utan att bli kramad av andra än familj och vänner. De flesta åren i mitt liv har jag ju faktiskt sovit själv. Men man vänjer sig fort vid saker som är bra, som får en att må bra. Kanske märks inte hål när de aldrig varit fyllda? De kanske måste fyllas först, för att märkas när de sedan blir tomma igen. Jag undrar varför det fortsätter att kännas tomt så länge den här gången. När jag har skiljts från folk brukar saknaden sitta i en kortare tid för att sedan snabbt avta och nästan försvinna helt. Klart man kan sakna, men hålet försvinner snabbt. Å andra sidan är jag glad att jag fortfarande saknar eftersom jag ska komma tillbaka igen. Att omöjligheten att fylla hålet med någon annan gör att det fortsätter att vara tomt. Jag är grymt imponerad av par som är ifrån varandra ett helt år, eller kanske långa perioder efter varandra. Hur tränger de undan tomheten? För jag vill inte fylla hålet. Bara skjuta bort det ett tag. Nöja mig med mitt eget kvällssällskap och faktiskt njuta av att få lämna gemenskapen och åka hem och rå om mig själv. Kanske har jag knäckt nöten när jag sitter på planet på väg hem. Kanske inte.
Tysk vårdag
Sitter, som vanligt, vid mitt fönster och skriver. Utanför går människor och barn utan allt för mycket kläder på sig. Solen skiner på bygget här utanför och av det lilla jag ser av sjön (ja, tänk, jag har sjöutsikt) verkar all is ha smält. Himlen är blå och gatorna har torkat. Snart är det verkligen vår på riktigt! Våren får mig alltid att längta till det där stället. Bergamo, uppe i de norditalienska bergen ligger faktiskt världens vackraste stad. Små gränder, fantastisk utflykt. Mycket kaffe, god glass och pizza och croassanter till frukost. Det kan få vilken lantlolla som helst att känna sig stadschick och äga världen.
Idag är det Rosenmontag vilket, efter vad jag har förstått, att tyskarna klär ut sig och har karneval, super sig fulla och firar in våren. Kanske lite som valborg utan eld men med dräkter. Jag ska ta mig ner på stan senare och bevittna lite av spektaklet, kanske förstå lite mer. De jag har frågat om det har bara skakat på huvudet och uppmanat mig att fly staden. Men som den nyfikna lilla turist jag är, ska jag självklart trotsa deras råd och stå bänkad i solen och glo. Dessutom - 4 dagar kvar till tenta!
Sitter, som vanligt, vid mitt fönster och skriver. Utanför går människor och barn utan allt för mycket kläder på sig. Solen skiner på bygget här utanför och av det lilla jag ser av sjön (ja, tänk, jag har sjöutsikt) verkar all is ha smält. Himlen är blå och gatorna har torkat. Snart är det verkligen vår på riktigt! Våren får mig alltid att längta till det där stället. Bergamo, uppe i de norditalienska bergen ligger faktiskt världens vackraste stad. Små gränder, fantastisk utflykt. Mycket kaffe, god glass och pizza och croassanter till frukost. Det kan få vilken lantlolla som helst att känna sig stadschick och äga världen.
Idag är det Rosenmontag vilket, efter vad jag har förstått, att tyskarna klär ut sig och har karneval, super sig fulla och firar in våren. Kanske lite som valborg utan eld men med dräkter. Jag ska ta mig ner på stan senare och bevittna lite av spektaklet, kanske förstå lite mer. De jag har frågat om det har bara skakat på huvudet och uppmanat mig att fly staden. Men som den nyfikna lilla turist jag är, ska jag självklart trotsa deras råd och stå bänkad i solen och glo. Dessutom - 4 dagar kvar till tenta!
Vårdag
Jag har någonting emot vissa nätter. De där nätterna när man ligger och vänder och vrider på sig och sen inser att det måste gått över en timmes en man gick och lade sig. Och man känner sig inte trött. Inte för fem öre. Fast man borde vara trött. Man fattar bara inte det. Kroppen har inte fattat. What ist fel? Så spenderade jag min gårdagsnatt. Dock helt lugn. När jag var liten fick jag panik när jag inte somnade på en gång. Jag var livrädd för såna kvälla. Nu har jag äntligen förstått att det är helt normalt att inte kunna somna ibland. Jag visste det när jag var liten. Men jag förstod det inte. Det är stor skillnad. Jag fick panik. Skakade, frös, fick hjärtklappning, kräktes. Jag var så rädd för sömnlösa nätter och självklart kom de just därför. Sova borta gick från att vara en sak jag älskade till det värsta som fanns. Usch va jobbigt jag hade det med det där. I så många år. Jag kan fortfarande bli nervös av att sova borta själv. Vid 22 års ålder. Jag har insett och accepterat att jag förmodligen alltid kommer ha ett spänt förhållande till sömn och då särskilt bortasömn. Men jag klarar numera av det. Det går. Och det är jag hemskt glad över. Jag klarar mig. Nu har jag bott i Tyskland i drygt en månad. Själv. Jag sover varje kväll. Själv. Jag kan!
Men nu tillbaka till dagen idag. Efter ett sent insomnandee vaknade jag och kände mig lagom klubbad imorse. Självklart en timme tidigare än jag måste upp också. Så där tappade jag ytterligare en timmes sömn. Och självklart regnade det. Jag som skulle gå in till stan idag och äta frukost med en kompis. Men regnet lugnade ner sig och vi kunde gå. Därmed sparade jag 40 spänn på spårvagnsbiljetter. Och ute är det ljumt och luktar lite vår. Nu är det på gång, äntligen! Nu har jag bänkat mig framför datorn för att plugga till grammatiktentan på fredag. Konstigt nog verkar jag tro att man lär sig massor var tysk grammatik av att läsa bloggar och klicka runt på facebook. Korkade brud.
mysväder
Nu har äntligen pludgraderna infunnit sig och marken börjar torka. Detta resulterar naturligtvis i leråkrar och ständigt smutsiga skor, men allt är förlåtet för lite sol och värme! Sitter här ensam på kvällarna och konstaterar hur ensamt det kan vara att vara själv. Att inte ha nån att gratisumgås med, nån som bara finns där jämt, för att denna någon faktiskt bor där. Nu bor jag själv. Vill jag mysa med en film får jag göra det själv. Lagar jag mat gör jag det själv. Äta gör jag själv. Ska man ha sällskap får man gott röra på röven och ta sig ut och träffa folk. Men när man bara vill vara hemma då och inte orkar ut i regnet? Nej, då får man gott njuta av sitt eget sällskap. Kanske prata med sig själv eller klappa sig själv på huvudet, blunda och låtsas att det är någon annan. Bara därför ska Patrik, som förövrigt är hemma och myser med sin familj över helgen, skicka massa gamla bilder till mig. Så jag både blir ensam och nostalgisk. Schysst, verkligen schysst! Nej, nej, jag är inte alls sugen på att squatta ett hus med badkar tillsammans med massa värmeljus, godis och öl. Jag sitter hellre här, ensam, skriver på skype tills fingrarna blöder och slöglor på en film.
Fetsug
Kvällen igår var rolig och idag mår jag som jag förtjänar. Vi var på en klubb här i Freiburg som ligger på de 2 översta våningarna i ett höghus. Här snackar vi utsikt. Så när musiken var dålig eller dansbenen gav efter var det bara att storögd glo ut på staden. Dagens vill ha är absolut Patriks satsiga pizza. Med bea. Med sallad. Extra allt. Var är han när man behöver honom?
Vad äter tyska kossor?
Efter en månad i Tyskland kan jag enkelt konstatera att ja, maten är billigare här. Särskilt kött, chark och mejeriprodukter. Grönsaker är också billigt. En paprika kostar väl hälften mot vad den kostar hemma och det är nog, när jag tänker efter, grundregeln vi jobbar efter här. Halv priset. På allt. Minst!
I måndags köpte jag mjölk. En liter fulmjölk. Här finns det gott om ekologiska varor (som kostar som ickeekogrejer kostar i Sverige), men ja, jag köpte fulmjölk. I liter fulmjölk kostar i tyskland mindre än 5 svenska kronor. Ja, vi har hög moms i sverige. Men inte skiljer inte så fruktansvärt mycket mellan tysk och svensk allmänna momssats. Enligt Wikipedias ganska välskrivna artikel angående mervärdesskatten i olika länder framgår att det endast skiljer 6 ynka procentenheter mellan svensk och tysk moms. Tysk mjölk kostar alltså, även utan moms, mer än svensk mjölk. Svenska bönder har svårt att få sina gårdar att gå runt på grund av den låga ersättningen de får för sin mjölk. Mindre gårdar går inte ihop ekonomiskt och måste ofta välja mellan att lägga ner eller expandera. Någonting säger mig att en tysk bondes ersättning per liter mjölk måste vara ännu lägre än en svensk. Även om det kanske är billigare att leva och driva gård i tyskland ekar ändå en fråga i mitt huvud:
- Vad äter tyska kor?!
snöslask
Sitter och glor ut genom fönstret. Det snöar. Blötsnö. Äntligen har temperaturen stigit lite och vi har välsignats med blötslask istället för arktiskt klimat. Någonting som jag faktiskt föredrar. Nu tycker jag att våren kan speeda på lite. Jag vill ut och sträcka på benen! Känner mig lite som en björn i ofrivilligt ide. Vars rövpropp skaver å det grövsta. Jag vill bara ut! Leva mitt liv istället för att betrakta andras genom böcker, bloggar och filmer. Jag har inga jättekrav. 10-15 grader och sol bara.
Till att börja med.
Svenskt kaffe på hotellet
Idag har jag äntligen köpt mig en kaffepress! Så nu sitter jag här med en stor kopp väldoftande bönbrygd. Och genast blev dagen lite bättre.
Eftersom jag spenderat en midre studentförmögenhet på kaffe och press idag är det tveksamt om jag ska följa med på bio ikväll. Det visade sig nämligen vara så att i detta överdubbade land visar en av biograferna, på måndagar, en film med orginalspråk! Så man slipper liksom höra George Clooney låta som Nasse i Nalle Puh. Väl värt ett besök. För en svensk är dessutom biopriserna helt okej. 61 spänn ungefär för en biljett. Lika mycket som en biljett på "studentbio" hemma, fast med större valfrihet då studentbiljetterna är rätt begränsade med avseende på film och veckodag. Aja, ännu har velpottan några timmar på sig att fundera.
