kreak

Så! Nu är jag klar. Otrevligt jobbigt var det idag. Fick håll snabbt och sprang dubbelvikt till halva sträckan var avklarad. Där gav jag upp. Därmed följde en straffrunda ut på piren. Snabb gång och utfallssteg ut, jogging tillbaka. Alltsammans avslutades med ett lika hemskt dopp från bryggan, det är fanimig inte varmt nu! Nu är jag iallafall klar för idag. Får se om jag springer igen lördag kväll när jag kommer hem från jobbet. Svårt att hinna hela resten av veckan, eftersom jag sover flera nätter på jobbet. Mitt nuvarande mål är iallafall löp 2 gånger i veckan, och det är iallafall avklarat. Så jag får väl vara nöjd. Nu är mina lår som spagetti, överkokt sådan, inte minsta al dente här inte. Jävligt skönt efteråt är det iallafall.

Ska snart ner på stan och fika med Denise, tänkte passa på att använda min nyinköpta sommarklänning som ligger och väntar på ett bra tillfälle. Jag är inte direkt den som klär upp mig till vardags, tygskor, stora byxor och koftor är mer min melodi, men jag vill. Jag vill ha lite klackskor till vardags, så jag tränar på det. Små steg i taget.

Ilandsproblem:
Är det någon annan än jag som har problemet att jag ofta skär mig genom nageln och in i fingret, logrätt, när jag rakar mina kära armhålor? Sist ledde detta till ett stort sår under nageln som hela tiden revs upp eftersom jag hela tiden fastnade med saker i revan i nageln, som gick så djupt att jag inte kunde riva bort den. Till sist gjorde jag det ändå, eftersom det gjorde jävligt ont att riva upp hela tiden, så min ena nagel ser rätt skum ut. Bara jag, eller?

Nu ska ätas lunch.

jaa.. Nu ska jag ut och göra det jag inte tycker om. Inte det minsta, faktiskt. Jag hatar att springa. Iallafall utan trevligt sällskap. Jag har konstaterat att jag är en lat människa. Eller att jag är människa. Tar den enklaste vägen, och den enklaste vägen är fanimig inte att springa i 25gradig värme. Inte i 10 grader heller, för den delen.

Jag har bestämt mig för att börja mitt nya liv. Jag ska sluta fika hela tiden, jag fikar gärna varje dag, få ordning på papper och prylar och börja motionera igen. Förra året slutade jag spela innebandy, som jag gjort i ca 5 år, och sedan dess har min motion varit lika med noll. Jag har väl suckat  lite över det, men inte brytt mig någe vidare. Sen en dag förra veckan fick jag för mig att mäta min vikt, kort sagt att väga mig. Eftersom jag är en kontrollmänniska, har jag låtit bli att göra detta. Det medför nämligen bara en massa tvångstankar och obsessioner. Nu har jag dock gått omkring och dragit mig i magen och spanat fettbullar (även kallat kärlekshandtag, helt felanvänt eftersom kärlek till dessa inte existerar och de inte duger till mycket alls, bara försvåra byxsstängning), bägaren rann över då jag städade min garderob och inte kunde knäppa ett par (mycket tighta) byxor inköpta förra året. Då ställde jag mig på plattan och resultatet fick mig att genast rota fram joggingskorna och springa ett varv. Jag är inte viktbesatt, men jag vägrar bli någontnting jag inte är. Jag vill vara den jag brukar vara, och nu ska jag bli vältränad. Nu ska jag bli jag. Får se hur länge detta håller, men för att behålla min självrespekt är det bäst att jag masar mig ut och känner att jag gör någonting. Vågen kommer däremot inte ta så mycket plats i mitt nya liv, mekanik hör inte hit. Här tränar vi för att gå upp, inte ner. Upp i magkänsla. Och byxorna ska på igen.

Det är konstigt hur mycket hjärnan gör. Jag kanske är konstig, men jag tror det är rätt normalt. Jag har haft svårt med min spegelbild rätt länge nu, inte kännt mig bekväm med en otäckt mage. Nu idag stod jag  och bytte om till träningskläder på toaletten och tyckte att "den där magen är väl ändå rätt snygg". Då ska tilläggas att jag bara varit ute och sprungit 2 gånger. Hjärnan works in mysterious ways. Jag har också ett annat jobb som jag cycklar till 15 minuter varje dag. Jag känner luften under vingarna, jag känner mig i rörelse igen och jag gillar''t. Nu ska jag bara fortsätta. Och jag SKA fortsätta. Jag ska skriva här, för mig själv, och fylla i en träningsdagbok, mest för att kunna gå tillbaka och se att jag faktiskt skött mig rätt bra och gå upp lite. Nu ska jag ut i värmen och springa en runda. Fjantiga jag har en nervösbubbla i magen och känner på mig att det kommer gå åt skogen idag, men låt gå! Då kan jag känna mig bra till mods igen och se sportyspice i spegelbilden istället för nån jävla Gery. Nu börjar kampen mot att återfå magrutorna. Kampen om jeansen!

Hej

Ja, här är jag igen, antalet månader senare. Jag är inte bra
på kontinuitet just nu. Men jag har en idé. Jag tänker släppa
alla prettohämningar om att göra en snygg blogg och bara
köra. Jag vill skriva dagbok, har försökt flera gånger, men jag
fortsätter aldrig. Jag skriver helt enkelt för långsamt och håller
pennan för hårt, vilket resulterar i att jag får kramp i fingrarna.

Fan, finns det inga tabbar på ett sånt här ställe? Jag hatar
när texten drar iväg för långt åt höger. Extremt. Fult. Ja, ja nog om
det.

Som vanligt när jag ska göra någonting är jag jätteembitiös först,
sen släpper det och jag har ingen som helst lust att fortsätta.
Detta, planerat långa inlägg, blev inte så långt som önskat,  men
det blir fler dagar. Vem vet, det kasnke inte tar månader denna gång.