kreak

Nu är det alltså här, dagen jag väntat på i fler veckor än jag kan räkna på mina fingrar. Jag är i mål! Sitter på jobbet och har drygt 2 timmar kvar att jobba. Sen - slut, ingenting. Inte för att jag har vantrivts på mina jobb. Jag har nog mer vantrivts med hela arbtandet den sista tiden. Och livet det medförde.
- Nej, jag kan inte, måste jobba.
No more!
Nu har jag tre dagar att koppla av (eller?) innan flytten sker. Sedan vet jag inte mer. Ingenting, faktiskt, mer än att ett liv av internat och sång väntar. Jag väntar.

Vaknade klockan fem imorse i min säng på jobbet. Hade en sån där konstig morgon där jag slumrade. Drömde att  det stökade inne på kontoret, dörren öppnades och MIa kom in.
-Hej! Vad gör du här, du börjar ju inte förr än fyra?
- Nej, men jag tänkte komma lite tidigare.
- Men mitt i natten, Mia?
- Varför inte, kunde ändå inte sova.

Så slog sig Mia ner på golvet nedanför sängen, insvept i sitt täcke, smuttandes på en cola och en påse godis, krampaktigt fast i handen.

Det är nog bra att jag slutar nu. Virrpanna.