Vårdag
Jag har någonting emot vissa nätter. De där nätterna när man ligger och vänder och vrider på sig och sen inser att det måste gått över en timmes en man gick och lade sig. Och man känner sig inte trött. Inte för fem öre. Fast man borde vara trött. Man fattar bara inte det. Kroppen har inte fattat. What ist fel? Så spenderade jag min gårdagsnatt. Dock helt lugn. När jag var liten fick jag panik när jag inte somnade på en gång. Jag var livrädd för såna kvälla. Nu har jag äntligen förstått att det är helt normalt att inte kunna somna ibland. Jag visste det när jag var liten. Men jag förstod det inte. Det är stor skillnad. Jag fick panik. Skakade, frös, fick hjärtklappning, kräktes. Jag var så rädd för sömnlösa nätter och självklart kom de just därför. Sova borta gick från att vara en sak jag älskade till det värsta som fanns. Usch va jobbigt jag hade det med det där. I så många år. Jag kan fortfarande bli nervös av att sova borta själv. Vid 22 års ålder. Jag har insett och accepterat att jag förmodligen alltid kommer ha ett spänt förhållande till sömn och då särskilt bortasömn. Men jag klarar numera av det. Det går. Och det är jag hemskt glad över. Jag klarar mig. Nu har jag bott i Tyskland i drygt en månad. Själv. Jag sover varje kväll. Själv. Jag kan!
Men nu tillbaka till dagen idag. Efter ett sent insomnandee vaknade jag och kände mig lagom klubbad imorse. Självklart en timme tidigare än jag måste upp också. Så där tappade jag ytterligare en timmes sömn. Och självklart regnade det. Jag som skulle gå in till stan idag och äta frukost med en kompis. Men regnet lugnade ner sig och vi kunde gå. Därmed sparade jag 40 spänn på spårvagnsbiljetter. Och ute är det ljumt och luktar lite vår. Nu är det på gång, äntligen! Nu har jag bänkat mig framför datorn för att plugga till grammatiktentan på fredag. Konstigt nog verkar jag tro att man lär sig massor var tysk grammatik av att läsa bloggar och klicka runt på facebook. Korkade brud.
Kommentarer
Trackback
