kreak

Nu har äntligen pludgraderna infunnit sig och marken börjar torka. Detta resulterar naturligtvis i leråkrar och ständigt smutsiga skor, men allt är förlåtet för lite sol och värme! Sitter här ensam på kvällarna och konstaterar hur ensamt det kan vara att vara själv. Att inte ha nån att gratisumgås med, nån som bara finns där jämt, för att denna någon faktiskt bor där. Nu bor jag själv. Vill jag mysa med en film får jag göra det själv. Lagar jag mat gör jag det själv. Äta gör jag själv. Ska man ha sällskap får man gott röra på röven och ta sig ut och träffa folk. Men när man bara vill vara hemma då och inte orkar ut i regnet? Nej, då får man gott njuta av sitt eget sällskap. Kanske prata med sig själv eller klappa sig själv på huvudet, blunda och låtsas att det är någon annan. Bara därför ska Patrik, som förövrigt är hemma och myser med sin familj över helgen, skicka massa gamla bilder till mig. Så jag både blir ensam och nostalgisk. Schysst, verkligen schysst! Nej, nej, jag är inte alls sugen på att squatta ett hus med badkar tillsammans med massa värmeljus, godis och öl. Jag sitter hellre här, ensam, skriver på skype tills fingrarna blöder och slöglor på en film.