kreak

Nu har jag, som överskriften kanske skvallrar om, mindre än fyra veckor kvar att jobba. Har idag jobbat första dagen av mitt andra sommarvick, vilket genast låter mycket mindre positivt. En hel semester kvar att jobba. Knappt fyra veckor låter bättre. Sen flyttar jag hem igen. Hem till Öret, hem till Kävet och till mitt egna liv med mina ordningar och regler. Till vuxenfialivet. Inte fiahosmammaochpappa. Måste säga att jag nu har konstaterat att jag trivs bättre som vuxenfia. Jag mår bra då. Måtte tiden gå fort!

Annars kan man väl summera sommaren som bra. Härligt väder, bra jobb, mycket vänträffar, många små resor, många sköna händelser. Mer energi än så tänker jag inte lägga på min sommarsummé. Visst är det skönt med ytteligare några veckor med varma dagar, ljumma kvällar, sol och grönska, men som obotlig autumist kan jag inte låta bli att få en glad känsla i maggropen så jag ser fallna, gula löv och hör regn mot rutan. Under de få regniga dagra som varit har jag, med ett överjordiskt begär, skyndat mig ut i regnet. Släpandes på den motvilliga, regnhatande hunden har jag spatserat kring och känt mig levande. Hösten är en tid av nya tag, förädringar och accelerationsfilen i livets motorväg. Men också en tid av kravlöshet och lugn. Man behöver inte känna att man måste ut och ta vara på solen och det fina vädret, det är okej att sitta inne med en bok eller en film under varma filtar med heta tekoppar i händerna. Och goda vänner omkring sig. Åh, jag gillar hösten. Dofterna, synerna och ljuden. Främst ljud av regn. Prommenader i regn där man går sig varm och sedan kommer in och verkligen känner hur man varit ute i livet. Sen kan man, med gott samvete, ägna resten av dagen åt att göra ingenting. Ingenting och allting.

Snart dags för Fialiv, höstmys och musik. Jag, och ett piano i ett någorlunda ljudisolerat ljud. Uppgifter att ta itu med. Saker att lära in, ta in. Musik att lära in, ta in.

Snart kryper jag ur mitt skin.